alltingirosa

Mitt i allt kaos som råder i min lilla värld så är jag riktigt taggad på en bebis till!?! What the f-ck!? Man ska ju smida medans järnet är varmt :) Haha, nej men skämt och sido. Det skulle vara mysigt! Det skulle även vara hemskt om jag inte får sova om nätterna *grrrrr* Det skulle vara underbart att ge Filippa ett syskon :)

Jag har så många runt mig just nu som inte mår bra. Vissa har jag svårt att tackla när de inte själva ser vad felet är. Jag försöker ge råd men sveps själv in i en negativ spiral och blir arg på eländet. Själv hatar jag att sitta brevid och se på. Jag vill finnas där, det är min plikt i livet. Jag ska finnas när mina fina vänner, nära och kära har sorg. Jag vet dock att jag inte kan bli insläppt överallt, det måste jag finna mig i. Jag tänker på er allihopa, kanske något för mycket för mitt eget bästa. Men ni ska veta att vänner hjälps åt i medgång och motgång! Ni når mig precis när ni vill. Stora kramar!! En speciellt STOR KRAM till en speciell ny/gammal vän. Vill du så finns jag! Vill bara att du ska veta, det kanske inte är en självklarhet för dig. *All kärlek från mig till er*

Livet är fullt av överraskningar. Goda som onda. Lär er det vänner! Filippa verkar ha tappat två människor på vägen. Tråkigt, men kan man inte försöka förstå eller be om ursäkt när saker och ting blir åt helskottan fel, då är det inte spec lätt. Man blir så ledsen och sårad när ens barn ska komma ikläm för vuxnas beteende. Sen är det värsta av allt egentligen att ta en diskussion per mail, sms osv. Där blir det ofta missförstånd och det låter mycket värre i skrivna ord. Man bör egentligen inte heller ta en diskussion i stundens hetta utan borde ta det när stormen lagt sig. Känslorna svalnat lite och förståndet kommit tillrätta. Många gånger är det missförstånd som är anledningar till mycket som händer. Jag har inga problem att lösa konflikter som uppstår men då gäller det att man försöker se saken från olika människors perspektiv. Det hade jag mer än gärna försökt göra om man hade fått en gnutta självinsikt: "ja det här blev lite knasigt, jag ber om ursäkt" Då hade jag öppnat alla mina fönster för att försöka se vad som gått snett. Man vill se att personen har ett hjärta och faktiskt bryr sig, bryr sig om ett barns känsla i den läskiga världen vi människor skapar. Idag är det pepparkaksbakning,julklappshandling, mys och pys på schemat med min skatt! Myyyyyyyyyyyyyyyssss

Jag lyssnar ju givetvis på Börje sprääääängsten! haha!!

Tiga är silver, tala är guld. Har pratat med Filippa mycket om i helgen. Hur hon kännde sig, om hon var otrygg. Hur natten var med alla dessa läskiga ljud. Hon har tagit det förhållandevis bra trots allt. En sak som är otroligt viktig är kontakten med sina barn. Att låta dom förklara hur de känner, hur de mår i olika situationer. Det skapar tillit och trygghet. Tack och lov har Filippa denna enorma tillit till både mig och hennes pappa annars hade detta gått och helskottan.

Wihooo 1a advent. Filippa har tre kalendrar att plöja igenom. Alla är så söta som bombaderar vårt hjärta med kärleksgåvor till höger och vänster. Vårt fina troll som förgyller så mångas liv i vår närvaro. Det är något visst med barn. Det är den absolut sanna kärleken, det riktiga djupet i livet, det störtsta finaste och det mest meningsfulla. Är så synd att många människor inte kan få uppleva dena underbara gåva. Sen och andra sidan är det en jäkla tur att inte alla får uppleva det då en hel del inte skulle vara vidare bra föräldrar. Som förälder sätter man sig själv åt sidan, sina behov och egocentriska intressen. Man viger sitt liv åt en liten varelse som har livet princip i dina armar. Du kan forma den här lilla varelsen, precis som du vill. Du avgör till stor del vad som komma skall då denna en gång blir vuxen, moral, etik och massor med mera. Det är stora grejjer! Jag väntar med spänning för att se vad denna donna kommer åstadkomma när hon växer upp och en dag blir vuxen. Jag har aldrig varit så lycklig, jag har aldrig varit så nära min sambo, jag har aldrig kännt sådan äkta kärlek och jag har aldrig skrattat så mycket åt folk som tror att livet är på helgen är den sanna glädjen med groggbordet framme. Samtidigt som man kan skratta så tycker jag så synd om dom. De lever verkligen i den STORA bubblan och verkligen tror att det på något vis skulle finnas något gott i det. Att se ut som ett levande spöke där ögonen går i kors, svamlar och vinglar, fibblar och gör bort sig. Beter sig så jäkla illa att man blir rädd, förnedra sig själva på detta vis! Åt dessa människor skrattar jag tyvärr inte med utan åt, men jag sörjer även. Om man bara hade haft ork att försöka hjälpa. Men jag har tyvärr inte det. Mitt intresse ligger någon annan stans. I något jag värderar högre. Nämligen mig själv, mitt barn, min sambo och mina allra närmsta som jag vet vehöver stöd för tillfället och de ska allt mitt stöd få!! Älskar er!!

ÅÅHHH jag älskar min familj, min älskade man som kan diskutera saker på ett sakligt sätt. Han är bäst!!! Vi har kommit fram till ett och annat. Vi möts på halva vägen. En klok människa sa idag till mig "Malin, du är 10år äldre i din utveckling än många av dina vänner" Du har kommit en bra bit längre på vägen. Det kan vara något du får tampas med. När ni ungefär är runt 40-50år, där kan ni möjligtvis ligga på samma nivå igen. Klok som en bok och otroligt sant! Gäller ju inte alla mina vänner såklart. Har många kloka vänner med bra värderingar och moraliskt tänkade! Nu väntar mitt hjärtas köttfärssås och spagetti :) kramar

Springer runder och lyssnar på Bruce Springsten, inte för att man inte kan lyssna på honom när man inte är vuxen MEN! Jag har den där vuxna rätta känslan! :) haha!

Nej jag mår inte riktigt hundra. Är inte i form, behöver vila, bara vara. Jag behöver slippa ifrån pressen och stressen, alla måsten! Snälla någon, ta tag i mig, hjälp mig! Jag kan inte själv...

har inte längre någon blöja, det ni!

Filippa är på dagis och jag skall plugga matte! Inte ett dugg motiverad. Känner stressen ta över mitt liv. *bah* ---------------------------------------------------------------------------------- Myser med en skål flingor och yoghurt och till min älskade katts spinnande ljud *mys* Massa tjohej med alla julklappar också meeeen det börjar arta sig. Har rännt stan runt. Nu ska allt slås in bara. Finns det ngn tjänst för sånt? Kan man hyra in någon i två timmar som tar sig an att slå in paket? Vad köper man till sin sambo? Till en sambo som önskar sig rolex-klockor och dyra utlandsresor?? mm...fundera på det ni! kram

Mathias heter numera Rudolf. Rudolf som i Sunes pappa. Han är liiika klantig som honom ibland. Jag iallafall denna kväll... haha.

Filippa är sjuk, det känns som ett mystrium när läkarna inte kan förstå vad som är fel...

Jag mår så allmänt bra. Jag trivs med min familj, min sambo. Vi har det fantastiskt. Det är lite läskigt för man är ju givetvis rädd att bubblan en dag ska spricka. Har mått så dåligt under långa perioder i mitt liv tidigare och dit vill jag aldrig igen. Hoppas och önskar att alla ni där ute med familjer, sambos, pojkvänner mm kämpar för er kärlek. Kärleken är fantastisk, men man måste kunna bemöta varandra och ha överseende med ens fel och brister, samtidigt som båda måste kämpa för det bättre! Det går inte att enbart en gör det!! kramar

Förstår ni? Hjärtat skrynklas ihop av kärleksrus! Det suger liksom musten ur mig. Jag blir trött och sårbar. Min Filippa, min underbara tjej, finaste, bästa i heeela världen. Mamma-hjärtat slår volter! Åhhh det är underbart att älska. Jag älskar min Mathias. Han är den bästa! Vi har haft det svårt tillsammans stundvis, många gånger vi varit påväg ifrån varandra men idag, nej aldrig!!! Harder, stronger!! Jag älskar min sambo. Han är finast. Han är där för mig, kompletterar mig och han älskar mig... *massor med kärlek*

Folket kom tillbaka, ni glömde era lappar!!!!! Hahaha, ja jag garvar gott. Ibland kan barn verkligen vara överrumplande roliga. Jag och en viss Ulrika :) hade bestämt date på H of B. Mathias låg hemma i svininfluensan (eller vad det nu va) haha. Ja jag fick ta yrvädret Filippa med mig. Insåg att hon inte skulle sitta stilla mer än 10 sekunder så jag gav henne förmaningar om att på café sitter man stilla!! Yeah right!!Snäll och pedagogisk som man är frågade jag om hon ville ha med ngt. Jo det ville hon, en docka och ett rosa måttband. Väl inne på H of B gick hon klart bärsärkargång och störde säkert X antal fikande ungdommar. Glad i hågen sprang hon runt och skuttade, välte bord och mätte stolar, (band fast dom). Ja jesus. Det satt även ett gäng grabbar av utländsk härkomst som senare skulle gå. De ställde sig utanför fönstret precis, antagligen i väntan på att regnet skulle lägga sig eller ngt?!! Filippa stod innanför rutan på ngn sorts brits/pall och ryckte i det tillfuskade "balkongräcket" som var ngn utsmyckningsdetalj. Där mellan britsen och väggen hittar hon två kvitton och vrålar: Halllåååå folket, kom tillbaks, ni glömde era lappar!!!!!! Hahahaha, jaaa.. vi skrattade oss varma. Och kan tillägga att detta var mkt roligare i verkligheten. Men det bästa av all var nog ändå att få träffa Ulrika igen. Så mååånga år jag känner att jag gått miste om. (gymnasievänner på hög nivå) Som tyvärr slutade i ren olycka när kärleken tog över för mkt. Nåväl, allting gott!!

mmmm...massor med blodfyllda spyor och lite magkör på det! Livet är underbart! Nu mår jag bra igen men sambon min ligger i magkramp. ÅÅÅh vad vi älskar detta!!!! Undrar dock varför jag kastat upp blod!?! Tror inte ens jag orkar undersöka saken, magsår?