Glad ända inifrån själen
Känslan av att inte duga riktigt. Säga fel saker. Skratta på fel ställen eller inte tas på allvar. Känslan av att inte vara så betydelsefull mot världen som man önskar. Känslan av att bara göra fel. Usch, detta kan terra en till döds. Fruktansvärt när dom tankarna tar över. Man präglas oftast när man är liten. Jag har präglats av en förebild som inte var den bästa. Det vet jag. Men att vända något som är inpräntat är svårt. Dock inte omöjligt!!!
När jag tittar mig i speglen, drömmer jag om en porslinshy, utan linjer under ögonen. Dom har jag fått av hutlöst solande. DÅ menar jag HUTLÖST! Jag är vit, blek i mig själv. Kommer aldrig bli pepparkaksbrun som många andra. När jag var ung kunde jag inte acceptera det utan låg på stranden varje dag utan solskydd. och brännde mig, ja de gjorde jag också varje dag! Sen gick det över till solarium. Där brände jag mig också. Helt betuttad i denna knäppa grej med att bli brun. Detta lider jag sjukt mycket av. Varför inte ta lärdom av det jag gjort, göra det bästa av situationen. Älska mig själv, blek men fortfarande vacker fast jag har linjer under ögonen.
Jag hatar min kropp, vill att den ska se ut som Marie plosjös. Jag har hängrumpa och häng lår och hängtuttar ja och så vidare. Konstigt nog gör man inget åt det utan tycker mest synd om sig själv. Ja det finns ju träning. Sen kanske man borde inse att efter barnafödande och dåligt med motion kanske saken inte är sååå konstig?
Men varför inte vara nöjd?? Jag är inte överviktig, jag har inte ont i kroppen. Varför inte bara låta mig själv älska mig själv? Älska min kropp? Älska mitt jag? Jag är ju den jag är, och jag är unik!
Det finns massor med saker jag kan ta upp. Tänkandet är den värsta boven i mitt liv. Kankse i erat också?
Om man älskar sig själv kommer troligtvis andra också göra det. Kanske dags att jobba lite på sina tankar!
Jag tänker sträva efter lyckan, där inget skall ta ner en till de djupa dalarna. Jag tror faktiskt det går. Det är endast tanketränig som gäller!!! Lite positivitet tack! :):):)
När jag tittar mig i speglen, drömmer jag om en porslinshy, utan linjer under ögonen. Dom har jag fått av hutlöst solande. DÅ menar jag HUTLÖST! Jag är vit, blek i mig själv. Kommer aldrig bli pepparkaksbrun som många andra. När jag var ung kunde jag inte acceptera det utan låg på stranden varje dag utan solskydd. och brännde mig, ja de gjorde jag också varje dag! Sen gick det över till solarium. Där brände jag mig också. Helt betuttad i denna knäppa grej med att bli brun. Detta lider jag sjukt mycket av. Varför inte ta lärdom av det jag gjort, göra det bästa av situationen. Älska mig själv, blek men fortfarande vacker fast jag har linjer under ögonen.
Jag hatar min kropp, vill att den ska se ut som Marie plosjös. Jag har hängrumpa och häng lår och hängtuttar ja och så vidare. Konstigt nog gör man inget åt det utan tycker mest synd om sig själv. Ja det finns ju träning. Sen kanske man borde inse att efter barnafödande och dåligt med motion kanske saken inte är sååå konstig?
Men varför inte vara nöjd?? Jag är inte överviktig, jag har inte ont i kroppen. Varför inte bara låta mig själv älska mig själv? Älska min kropp? Älska mitt jag? Jag är ju den jag är, och jag är unik!
Det finns massor med saker jag kan ta upp. Tänkandet är den värsta boven i mitt liv. Kankse i erat också?
Om man älskar sig själv kommer troligtvis andra också göra det. Kanske dags att jobba lite på sina tankar!
Jag tänker sträva efter lyckan, där inget skall ta ner en till de djupa dalarna. Jag tror faktiskt det går. Det är endast tanketränig som gäller!!! Lite positivitet tack! :):):)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Go Malin! Jag vet hur du menar. Själv har jag jobbat med just sånt här med mig själv dem senaste åren. Och visst funkar det! Tar tid, men det är värt! Kram och hoppas du mår bättre
Trackback
