alltingirosa

Wihooo 1a advent. Filippa har tre kalendrar att plöja igenom. Alla är så söta som bombaderar vårt hjärta med kärleksgåvor till höger och vänster. Vårt fina troll som förgyller så mångas liv i vår närvaro. Det är något visst med barn. Det är den absolut sanna kärleken, det riktiga djupet i livet, det störtsta finaste och det mest meningsfulla. Är så synd att många människor inte kan få uppleva dena underbara gåva. Sen och andra sidan är det en jäkla tur att inte alla får uppleva det då en hel del inte skulle vara vidare bra föräldrar. Som förälder sätter man sig själv åt sidan, sina behov och egocentriska intressen. Man viger sitt liv åt en liten varelse som har livet princip i dina armar. Du kan forma den här lilla varelsen, precis som du vill. Du avgör till stor del vad som komma skall då denna en gång blir vuxen, moral, etik och massor med mera. Det är stora grejjer! Jag väntar med spänning för att se vad denna donna kommer åstadkomma när hon växer upp och en dag blir vuxen. Jag har aldrig varit så lycklig, jag har aldrig varit så nära min sambo, jag har aldrig kännt sådan äkta kärlek och jag har aldrig skrattat så mycket åt folk som tror att livet är på helgen är den sanna glädjen med groggbordet framme. Samtidigt som man kan skratta så tycker jag så synd om dom. De lever verkligen i den STORA bubblan och verkligen tror att det på något vis skulle finnas något gott i det. Att se ut som ett levande spöke där ögonen går i kors, svamlar och vinglar, fibblar och gör bort sig. Beter sig så jäkla illa att man blir rädd, förnedra sig själva på detta vis! Åt dessa människor skrattar jag tyvärr inte med utan åt, men jag sörjer även. Om man bara hade haft ork att försöka hjälpa. Men jag har tyvärr inte det. Mitt intresse ligger någon annan stans. I något jag värderar högre. Nämligen mig själv, mitt barn, min sambo och mina allra närmsta som jag vet vehöver stöd för tillfället och de ska allt mitt stöd få!! Älskar er!!